Inlägg från oktober 2012

Efter en inspirerande och lärorik dag är jag helt slut i kropp och knopp. Att man kan bli så trött av att sitta still. Vi mår verkligen som bäst när vi får till mikropauser och kanske någon promenad mitt på dagen. Vanligtvis när jag jobbar länge ser jag till att resa mig upp ett par gånger i timmen – även om det bara är för att sträcka på mig, hämta nytt vatten eller rulla axlarna. Idag blev det inte så mycket av det. Under rasterna minglades det och fikades. Supertrevligt! Men en nypa frisk luft hade jag behövt.

Nu tänker jag hoppa ner i badkaret tillsammans med Charles. Först får han leka av sig med båtar och hinkar samt bli ren, sedan fyller jag på med mer (och varmare) vatten och myser med bubblor och lugn musik när Charles har gått upp till Glenn. Underbart skönt.

Medan jag sitter i skolbänken kan ni få svara på frågan nedan. Jag tror det är bra att belöna sig när man har nått ett mål. Då får i alla fall jag en extra pepp att ta tag i nästa utmaning. Det är bra att stanna upp en stund, berömma sig själv för att man har jobbat hårt och nått sitt mål och gärna göra något extra för att uppmärksamma det.

När Charles låg i min mage tror jag aldrig att han väckte mig på natten med sparkar, men det verkar vara en riktig liten nattuggla som bor i magen min nu. Hon sparkar rejält så att hela magen skakar. Mysigt – absolut. Men kanske inte när jag vill sova …

Nu är jag i alla fall vaken och pigg trots allt. Har lämnat Charles på förskolan och strax ska jag sätta mig i skolbänken. Har anmält mig till en endagarskurs på Frilansskolan. Nu frilansar jag redan en hel del, men det går alltid att lära sig mer och det blir kul att träffa kollegor i branschen och få nya idéer.

Foto: Jane Haglund

Save the Date – 16 mars 2013. Ett datum ni inte vill missa! Mer information kommer inom kort …

The Nike Blast 2012. Foto: Jane Haglund

Jag fick en fråga av bloggläsaren Sandra om vad jag tycker är det roligaste/tråkigaste/lättaste/jobbigaste med att vara instruktör. Här kommer mitt svar:

Det roligaste med att vara instruktör: att få möjlighet att peppa andra till träning och se dem utvecklas. Att se ett ärligt, stort leende från en deltagare mitt under en klass värmer i hela kroppen. Att få vara en liten del i att bidra till ett hälsosammare Sverige! Jag är stolt över mitt jobb och har alltid varit det.

Det tråkigaste med att vara instruktör: att jag väldigt snabbt tröttnar på mina upplägg och min musik och därför måste byta pass rätt ofta. Ibland tröttnar jag även på min egen röst och tycker bara att jag upprepar samma saker. Måste komma ihåg att deltagarna oftast inte går på ALLA mina pass och hör samma saker lika ofta som jag gör.

Det lättaste med att vara instruktör: att jag har varit instruktör i 15 år och har bra rutin. Jag kan lätt anpassa mig även om något skulle gå galet under en klass utan att få panik. Jag blir väldigt sällan nervös när jag ska köra pass, känner mer ett härligt pirr och förväntan.

Det jobbigaste med att vara instruktör: att leta vikarie vid sjukdom – och den lätta stress jag kan känna över vad som skulle hända om jag blev akut sjuk mitt i natten. Vem ska jag få tag på till min morgonklass då? Glenn instruerar ju inte längre …

Är du instruktör? Hur ser dina svar ut? Kommentera gärna!

Headset och SATS-väst på innan cyklingen startade. Linne: Röhnisch.

Nu har jag landat hemma efter en energifylld klass. Idag var mina deltagare riktigt pigga och tjoade rejält under klassen. Mycket härligt!

Mina vanliga ostsmörgåsar byttes idag ut till krämiga äggmackor efter passet. Mums. Ett glas ProViva blåbär och en kaffe på det. Innan träningen blev det kesella med yoghurt, torkade blåbär och müsli. Nu är jag redo för jobb.

Jag tycker det är skumt att jag lärt mig gilla, förlåt – älska, krämiga gulor under graviditeten. Tidigare var det enbart hårdkokta ägg som jag åt.

Foto: Jane Haglund

Jag har inte riktigt vetat när jag måste/vill sluta instruera innan förlossningen. Med Charles var det enklare. Han var beräknad i slutet av sommaren och jag körde på fram till dess att vårschemat var slut. Ett enkelt beslut. Nu ska jag bryta mitt i terminen vilket gör det luddigare. Jag mår bra och känner fortfarande att jag kan leverera. Samtidigt behöver jag trappa ner på träningen successivt närmare förlossningen och prioritera sömnen genom att få möjlighet att sova någon timme längre på morgonen. Då är det bättre att jag enbart låter kroppen bestämma när den vill träna.

Nu har jag däremot bestämt mig. Jag kör på oktober ut. Från vecka 44 lämnar jag över till mina grymma vikarier som kommer ta hand om deltagarna på bästa sätt. Sedan får vi se när jag kör igång igen, men planen är i mars.

Känns skönt med en plan. Även om jag är medveten om att den kan ändras är det mentalt en lättnad när ett beslut är fattat och det finns instruktörer redo att hoppa in när jag inte kan.

Vi är inne i oktober (redan!) och som vanligt är det fokus på bröstcancer denna rosa månad. Vi kan alla bidra till att göra livet bättre för någon annan. Min första åtgärd denna månad är att jag precis klickade hem Lindex rosa armband i läder där halva kostnaden skänks till Cancerfonden. Det går att vara snygg samtidigt som man hjälper andra. Det går också att må bra samtidigt som man hjälper andra, Apoteket säljer utvalda produkter där delar av vinsten skänks. Och det går att träna samtidigt som man hjälper andra – under exempelvis Rosa Dygnet.

På tal om rosa, på tjejgymmet Rosa skrot får alla B.A.B.Y-medlemmar numera 20% på årskort. Har inte så mycket med cancer och den rosa månaden att göra, men det stärker din egna hälsa att träna.

Hur som helst – gör något positivt idag, både för dig själv och för dina medmänniskor!

Idag har jag bytt ut gympaskorna mot gummistövlar. Testar ett par från Crocs som de har skickat till mig. Väldigt sköna med den uppbyggda sulan och enkla att dra på tack vare de nedvikbara handtagen upptill. Blir toppen i regnet. Men även om inte vädret är det bästa är jag på bra humör. Det var roligt att köra cykel imorse och jag fick fint beröm av mina deltagare som gillade klassen och tyckte den var grym. Det värmer ett instruktörshjärta.

Nu har jag bänkat mig på Mocco med frukost och ett jobbpass innan jag ska på rutinkontroll hos barnmorskan. Tiden går så galet fort. Imorgon går jag in i graviditetens tredje trimester. Det börjar så smått närma sig bebis …