Ni som följer mig på Instagram vet om att jag har varit hos sjukgymnasten i veckan. Här är en sammanfattning av min skada och hur behandlingen ser ut.

Snart är jag förhoppningsvis igång igen.

Glad midsommar alla underbara läsare! Jag hoppas att ni får en härlig dag fylld av de ingredienser som ni mår bra av. Eftersom de flesta idag uppdaterar med jordgubbstårtor och bilder på buffébord väljer jag att prata om något helt annat. Nämligen ge er en uppdatering på min skada som har hindrat mig från träning i veckan. Kanske inte så muntert och midsommaraktigt, men det är vad som tar upp en del tankekraft just nu, särskilt när smärtan har gjort sig påtaglig.

Efter att jag sprang London Marathon i slutet av april har min högerfot varit något stel, jag har haft en känsla av att jag har velat knäcka till fotleden. Trots det har jag inte gått och fått det fixat utan har trott att det ska gå över på egen hand och det var ingenting som gjorde ont.

Om vi spolar fram bandet några veckor, till New York, blev det dagar med mycket promenerande samt ett par löprundor på det. Min sista runda i Central Park var jag väldigt medveten om min högra fot, inte så att något gjorde ont, men på ett sätt hade jag svårt att slappna av i foten och få ett naturligt löpsteg. Några dagar efter detta kom smärtan, det började i torsdags-fredags men var ganska snäll till en början. På lördagen hade jag tennisläger i fyra timmar och då gjorde det bara ondare och ondare trots att jag i princip stod stilla på tennisbanan. Det gjorde ont strax ovanför högra yttre fotknölen, särskilt när jag gick i backar utför och nerför i trappor. Ett par dagar efter detta haltade jag nästan fram, fick ont så fort jag gick lite snabbare än ”strosa runt”-tempo.

Igår var jag äntligen hos en sjukgymnast som kollade igenom hela kroppen. För ofta är det inte området som smärtar som är problemet, det är snarare symtom på något annat som är fel. Och mycket riktigt, värken beror troligen på att jag är extremt stel i ländrygg och bäcken, vilket jag ofta är, men också att jag var väldigt stel i höger fotled, häl och hålfot. Nu knäckte hon en del och på kvällen efter var jag alldeles svullen runt foten.

Men dagen efter – halleluja! Jag hade inte ont när jag gick, mer än att jag var lite öm där smärtan hade suttit. Men jag kunde till och med promenera till jobbet utan att få ont. Och eftersom jag fick träna så länge det inte gjorde ont promenerade jag på. Jag tror det går åt rätt håll! Kanske kan jag till och med springa några snälla kilometer i helgen?

Min hemläxa nu är att:
– göra dessa fotövningar varje dag
– gärna stå på balansplatta och jobba upp styrka runt foten
– träna på som vanligt så länge jag inte har ont.

Mitt tips till er – har du ont någonstans, sök hjälp för det. Ju tidigare desto bättre. Det är så tråkigt när kroppen begränsar en i det man vill göra. Nu längtar jag enormt efter att få springa och känna att kroppen pallar det. Och jag ska definitivt njuta extra mycket när jag får dra på mig löparskorna på nytt.