Lena & Orup på Gröna Lund.

Jag och Glenn var på Gröna Lund redan vid halv sex. Ingen av oss hade nämligen varit där på flera år så vi tyckte att det var dags att kolla in nöjesparken och utmana varandra i femkamp. Jag var rätt så chanslös mot Glenn om man säger så. Han vann de fyra första grenarna (woody, skytte, pilkastning och puttning) och jag fick nöja mig med att vinna hästracet. Där var jag i och för sig så grym att jag slogs om att vinna hela loppet, men en annan häst låg snäppet före mig.

Det var en perfekt kväll att flanera på grönan. Inte allt för mycket folk, strålande väder och helgstämning. Vid halv åtta mötte Sofia upp oss och vi gick och tog platser vid stora scenen för att se Orup & Lena. Vi spånade lite om hur sent efter utsatt tid som showen skulle börja. Det visade sig att den började prick på klockslaget som var satt. Sådant gillar vi.

Lena och Orup var lika bra som alltid. Jag älskar verkligen Lenas kroppsspråk på scenen. Hon lyckas att se både larvig och cool ut på samma gång. Och både Lena och Orup ser ut att trivas på scen och älska det de gör, och det gör så mycket. Har artisterna roligt så får publiken det roligt. När Lena sjöng ”Lena Anthem” så fullkomligt vibrerade publiken. Sådan otrolig energi!

Efter en timmes show så cyklade vi glada, och lite lomhörda, hemåt igen. Nu längtar jag extremt efter söndagens Madonnakonsert. Det blir nog MINST lika bra.