Vasaloppsveckan är igång och idag står Tjejvasan på schemat. Nästan 10 000 tjejer i olika åldrar ska ta sig 30 kilometer från Oxberg till Mora. Jag önskar dem varmt lycka till! Själv har jag ställt mig på startlinjen till Tjejvasan en gång. Året var 2012 och jag siktade mot en Tjejklassiker. Tyvärr gick inte skidloppet riktigt som planerat. Det var strålande sol, minusgrader och perfekt för längdåkning. Men min kropp var inte i perfekt form. När jag vaknade på morgonen anade jag en kittling i halsen och kroppen var inte helt kry. Dok ansåg jag inte mig vara tillräckligt dålig för att inte starta, inte när jag hade satsat ordentligt inför loppet. Jag ignorerade kroppens signaler och ställde mig på startlinjen för att börja åka.
Till en början gick det bra, men allt eftersom blev kroppen tröttare – på ett helt annat sätt än bara av ansträngningen. Och efter en mil gick jag med en klump gråt i halsen av banan. Det var mitt första tävlingslopp som jag bröt och det var till en början en riktig besvikelse. Men i efterhand vet jag att det var rätt beslut. Eller – rätt beslut hade nog varit att inte starta alls, men det är lätt att vara efterklok, och jag lärde mig av upplevelsen. Ett par timmar efter loppet låg jag och skakade under ett täcke i feber, och sedan blev det en lång bussresa hem till Stockholm under natten. I en vecka var jag sedan hemma med influensa. Är ändå glad att konsekvenserna inte blev allvarligare än så.
Så alla ni som kör Tjejvasan eller något annat lopp denna vecka, kanske Vasaloppet nästa helg? Lyssna på kroppen! Det är bara ett lopp. Och din hälsa är viktigare än att ta dig i mål. Även om det är surt i stunden så kommer nya chanser. Men jag hoppas såklart att ni som åker håller är friska och att ni får njuta av en dag fylld av endorfiner, solsken och en och annan kopp blåbärssoppa.