När jag skrev min bok och valde att berätta öppet om mig själv och min resa kände jag att det skulle vara värt det om så enbart en enda tjej eller kille kunde må lite bättre efter att ha läst det jag hade skrivit. Idag fick jag ett mejl från en av er läsare som berörde mig och med hennes tillåtelse får jag publicera mejlet här:
”Grattis till senaste tillskottet och boken! Helt fantastiskt att se alla bilderna. Hoppas ni mår bra allihopa och njuter för fulla muggar (vilket jag vet att ni gör).
Har precis läst igenom Viktig. Har följt dig i flera år men inte tillräckligt många för att veta vad du gått igenom. Var själv sjuk i anorexia/ortorexi och var som sjukast sommaren 2009. Sjukdomen gick över till bulimi och i april 2011 så blev jag friskförklarad. Jag kände mig inte helt frisk. Jag lyckades intala min behandlare att jag var det men hjärnspöken fanns kvar.
Förra vintern började jag med LCHF. Mådde bättre ett tag. Tog sedan paus från dieten och fick återfall. I april blev jag riktigt dålig pga olika omständigheter i familjen. Jag ville inte riktigt leva längre. Fram mot sommaren började jag testa paleo. Trivdes riktigt bra med det. Men det var ändå hjärnspöken som dök upp när dieten var så strikt. Fick återfall emellanåt.
Märker att när det blir stressigt är chansen större för återfall. Kommer det upp en dålig nyhet under en stressig period så är återfall nästan givet.
Nu när jag läst din bok så har jag vågat släppa tyglarna. Jag har skitit i allt vad diet heter och tränar inte när jag känner att kroppen egentligen måste vila. Jag är så mycket gladare när det är mindre ”måste” och mera ”leva”. Tack för det, Terese. Jag har inte riktigt vetat vilket håll jag ska gå nu när det varit jobbigt en period men du har helt klart pekat mig åt rätt håll. Dieter är inget för mig.
Jag äter nyttigt och har nog ätit för nyttig ett bra tag. Har känt att det varit ett säkert kort. Igår åt jag glass med chokladsås, maränger och lite grädde. Inte ätit glass sedan i somras. Som jag njöt. Det var leende och lycka och det kändes så rätt. En liten skål och jag var nöjd. Ingen ångest bara lycka. Tror du gett mig det sista verktyget för att bli helt frisk. Det som ingen annan kunnat ge. Att våga äta allt och inte hjärntvättas av dieter.
Nu äter jag helt utan ångest, tränar och lyssnar på kroppen och dieterna har flugit ut genom fönstret. Tror det var den sista delen av sjukdomen som flög ut där. Sista biten av kontroll som den hade kvar. Argh.. Börjar nästan gråta. Hoppas du inser vad du åstadkommit. Jag behövde bara en sista pusselbit i mitt tillfrisknande och du har gett den till mig. Är dig evigt tacksam, Terese, och där kom tårarna. Du är och kommer alltid vara min största förebild. Så otroligt stark och underbar. Tack igen för denna underbara bok. Den kommer ligga mig varmt om hjärtat!
Önskar dig all lycka och tack igen för din spark i baken. Jag behövde den! Ha en underbar dag och vi ses på bloggen.”