Det är intressant hur ens perspektiv förändras under en graviditet. Redan i somras tyckte jag att magen var stor. Men när jag tittar i backspegeln ser jag att så knappast var fallet. På bilden med det gula linnet var det mitt på sommaren och jag tyckte magen hade hoppat ut rejält, men nu ser jag att det bara är en lätt putning. Gymbilden uppe till höger är från tidigare i höstas och även där fanns gott om utrymme kvar i linnet. Det är egentligen först nu sedan några veckor tillbaka som magen är stor och härligt gravidrund. Känns lite konstigt att snart bli av med den. Älskar gravidmagen, men längtar samtidigt till livet som väntar efter graviditetens slut med allt vad det innebär med bebismys och två små barn att älska över allt annat. Dessutom är jag full av motivation att komma igång med träning ordentligt igen. Känner stort sug efter att få svettas, ta i, känna mjölksyra och få en massa endorfiner.