Barnets hjärtljud till vänster och styrkan i mina värkar till höger.

För exakt en vecka sedan föddes Charles. Jag förstår inte hur en vecka kan försvinna så fort. Det har minst sagt varit en omtumlande tid med nya vanor, gråtattacker när gravidhormonerna försvinner ur kroppen, ömhet i kropp och själ, barnvagnspromenader, bebisbajs, amning och framförallt mycket mycket kärlek.

Inne på Spark i magen har jag nu publicerat min förlossningsberättelse. Den är väldigt detaljrik, så är du känslig kanske du inte ska läsa den, men jag ville beskriva förlossningen precis som jag upplevde den.

Från och med nu kommer jag dessutom att börja med mer träning här i bloggen igen. Kanske inte så mycket om min egna träning eftersom den är rätt obefintlig än så länge, men det finns mycket annat smaskigt att skriva om. Charles kommer att dyka upp i bloggen då och då precis som Glenn syns ibland, men jag kommer inte att ha någon bebisblogg där man får följa hans utveckling. Jag väljer att hålla den delen mer privat.

Nu ska jag gå och krama på min man och min son och fira Charles första vecka.