Jag planerar gärna mina träningspass i förhand. Tänker vad jag vill träna och hur. Ibland är tanken att ta det som det kommer, välja styrkeövningar i gymmet som jag känner för just där och då. Men när jag springer har jag ofta syftet klart innan – springa långt, springa intervaller, jogga utan klocka eller tidspress … Ibland blir det dock inte som planerat.

Igår skulle jag och Glenn ge oss ut på en morgonjogg. Tanken var att väcka kroppen lugnt, springa ganska kort för att sedan gå till gymmet och köra några övningar. Vi ville inte köra slut på oss då det också väntade en golfrunda under dagen. Därför valde vi den kortaste sträckan, lilla rävaskansrundan på 4,5 km. Mysigt prattempo i vacker miljö var tanken. Och det började bra, lätt och skönt tills vi kom fram till en backe. En backe som slingrade sig högre och högre upp. Vår korta runda blev ett ordentligt backpass där branta och sega backar avlöste varandra. Som tur var, det som går upp går alltid ner, blev den en del nerförslut på vägen hem. Men vår korta uppvärmningsrunda blev betydligt mer krävande än planerat. Vi konstaterade båda att det i kroppen kändes som att vi sprungit en mil – minst. Men en rolig upplevelse blev det i alla fall, så här i efterhand. Suget att springa backe fanns inte riktigt där då jag inte var laddad för det.

När livet ger dig citroner, gör lemonad. När löprundan ger dig oväntade utmaningar, jobba mentalt och få en kick av att du är starkare än du tror!