Snabb morgonpromenad.

Woohoo. Lite morgonträning. Typ.

Jag fick i alla fall en dryg halvtimmes promenad i snabb takt med Lena Philipsson i öronen och utan barnvagn. Jag visste att jag hade saknat energin jag får av att vara ute och röra på mig medan staden sakta vaknar till liv, men jag visste inte hur mycket. Just nu känner jag en skön känsla som sakta spred sig i kroppen för varje steg jag tog. Jag hade kunnat gå hur länge som helst, men då jag skulle hem och lösa av Glenn som ska till jobbet fick jag nöja mig med trettio minuter. Men lite är bättre än inget, och senare idag blir det min vanliga barnvagnspromenad.

Med den här starten kan det inte annat än att bli en bra vecka.