Inlägg från augusti 2014

Jag älskar att i smyg titta på mina barn när de tittar på sig själva i spegeln. Både Tilde och Charles blir lika glada varje gång de möter sin blick – hej, där är min kompis igen, så roligt. Såklart förstår de att det är sig själv de tittar på (i alla fall Charles förstår det). Men det är inte det viktiga. Det som gör mig rörd och glad är att se hur mycket de tycker om det som möter deras blick.

Vi vuxna borde titta mer på barn och härma det de gör. Barn dömer inte och tittar inte med kritiska ögon. De bara tittar på färger, former och rörelser. Det finns ingen röst i deras huvud som säger att det de ser är för smalt, för tjockt, fult eller inte duger.

Jag har sedan länge lärt mig att acceptera och tycka om mig själv. Sedan har jag såklart också dåliga dagar, konstigt vore det annars, jag är bara mänsklig. Men jag har slutat säga negativa saker till mig själv i spegeln. Jag är långt ifrån perfekt (vad nu perfekt är???) men jag ser ut som jag gör och är trygg i det. För att komma hit har jag jobbat med mig själv. Jag har haft positiva lappar vid spegeln, jag har nött in de positiva budskapen och minskat de negativa, jag har blivit äldre och fått mer erfarenheter och insett att jorden inte snurrar kring mig och min kropp. Mina ”skavanker” ser jag men någon annan ser dem troligen inte på samma sätt. Andra har inte tid att kritiskt granska mig så som jag tidigare granskat mig själv.

Dagens uppmaning till er är således – le mot dig själv i spegeln. Du är din bästa vän, så sluta slå på dig själv. Och är det inte en tipptopp-dag. Ryck lite på axlarna och ta bort blicken från spegeln. Men behåll ditt leende. Du är så mycket mer än det som syns utåt. Du är så mycket mer än din kropp, än din hud, än ditt hår. Dålig hårdag? Lägg extra mycket kärlek och energi på något annat istället för att gräma ner dig över din frisyr. Vad spelar det för roll i det stora hela?

– och du som är förälder. Ett sista tips – försök att behålla dina barns positiva spegelbilder så länge det går. Detta gör du bäst genom att visa att du tycker om det som möter dig i spegeln. Barn gör som vuxna gör.

Det kändes bra att bege mig ut till Djurgården sent igår eftermiddag för att ytterligare en gång få uppleva The Trip med Les Mills och Reebok. Trampa omkring i konstgjorda världar, bestiga berg och vara mitt i ett tevespel. Denna gång tillsammans med er bloggläsare (och bloggkollegorna Jessica och Linda som syns på bilden). Kul att träffa er! Nu hörde jag ett par av era positiva kommentarer på plats, jag hoppas att ni andra också hade en härlig upplevelse.

Nu på morgonen när jag instruerade min vanliga cykel saknade jag lite den stora videoskärmen och den speciella stämning som är på The Trip. Med det är tur att mina grymma stammisar är tillbaka efter semestern. Det fullt hus och fullt ös som gäller – vilket ger energi trots att det ”bara” är hederlig gammal inomhuscykling. Det är häftigt det med, på sitt sätt.

Jag var något avundsjuk på alla som fick dra på sig den snygga rosa tävlingströjan och springa Midnattsloppet igår kväll. Älskar det loppet! Men i år fick jag stå över och istället springa 300 meter tillsammans med Charles på Midnattsloppets Minimil.

Loppet för barn 2 år och uppåt har funnits i åtta år och det var välorganiserat förutom att det blev en hel del köande. Det var trollkarl på scen, det fanns hoppborg och ansiktsmålning. Charles väljer alltid Spindelmannen när han blir målad i ansiktet och igår var inget undantag.

Varje startgrupp pågick under en halvtimme för att barnen inte ska ramla över varandra när de springer. En bra tanke – men, det blev alldeles för mycket köande. För mig var det ingen fara, men Charles blev ledsen och ville gå hem och fler barn omkring oss grät och var griniga. Efter att ha stått och trängts i startfållan i en halvtimme kom vi i alla fall iväg, och jag hann i alla fall få några pussar och passa på att tanka kärlek. När startskottet för oss gick var Charles glad igen och hade bara guldmedaljen i sikte. Han sprang framför mig – ville inte alls hålla mig i handen förrän på slutet – och han älskade det. Hans lycka när han fick medaljen om halsen är guld värd. Så stolt han var över att ha vunnit guld!

Jag hoppas på många fler tävlingar tillsammans med Charles. Så roligt!

Åh, det var lika fantastiskt den andra gången som jag upplevde Les Mills och Reeboks The Project: Immersive Fitness och jag håller tummarna för att de häftiga virtuella klasserna ska dyka upp på gym runt omkring i världen.

Cykelklassen The Trip var min favorit även denna gång, och jag hörde fler personer som inte gillade spinning som tyckte om cykelklassen. För man hinner inte tänka att man cyklar, man hamnar mitt i en värld där man cyklar intervaller och upp för branta berg samtidigt som det suger till i magen och det känns som att åka bergochdalbana trots att vi sitter stadigt på cyklar som står stilla på golvet.

Stockholm är det andra stoppet för The Project: Immersive Fitness, i helgen kör de en massa klasser här, om ett par veckor dyker de sedan upp i några andra europeiska städer för att fortsätta ge instruktörer och tränande en smakprov på framtidens fitnessupplevelser.

Ända sedan jag var i London och upplevde The Project: Immersive Fitness för första gången har jag längtat efter mer, och idag får jag det. Idag anordnar Les Mills och Reebok pressdag och på söndag ska jag dit igen med några av er läsare. Jag ser fram emot att hoppa, dansa, cykla och uppleva fantastiska världar på väggarna runt omkring oss när vi tränar.

Vill du veta mer om The Project: Immersive Fitness rekommenderar jag att läsa här, min rapport från PR-eventet i London i slutet av maj.

BARNRUM. För att få in rörelse i vardagen och livet på ett naturligt sätt måste det finnas utrymme för det. Säger man åt barn att akta vasen, spring inte, ta det lugnt allt för många gånger tror jag barnen blir rätt stillasittande hemma till slut. Kanske framför någon form av skärm. Jag förstår att man kanske inte får härja fritt i alla rum, men det måste finnas plats för spring i benen. Därför blir jag så glad när jag bläddrar i IKEAs nya katalog inför hösten. Tillsammans med Cirkus Cirkör har de tagit fram olika möbler och redskap för att få barn mer aktiva. Och självklart kan föräldrarna också leka aktivt tillsammans med sina barn på den mjuka mattan, jonglera och balansera.

Jag är sugen på den mjuka mattan och balansbrädan. Och gungan hade nog Charles tyckt vore väldigt skoj. Ibland är det synd att inte allt får plats i en lägenhet i stan …

Jag har varit superpirrig i flera dagar då jag vet att ”Träna tillsammans med familjen” är färdigtryckt och på väg till mig. Och så idag – äntligen – har jag den i min hand. När jag fick hem min första bok beskrev jag det som att få en bebis, och det är nästan så det känns. Ett bokprojekt pågår under lång tid och mycket kraft, kärlek och energi läggs ner. Och även om jag har spanat på min bok som pdf otaliga gånger är det en annan sak att få boken i hand.

Den 25 augusti släpps boken till försäljning och jag längtar efter att få visa upp mer än bara omslaget för er. Hoppas att ni ska gilla den lika mycket som jag gör och att många familjer får inspiration till sin träning och hitta rörelseglädje tillsammans.

LÖPARFEST. Hade jag inte redan varit uppbokad på att medverka på Loppis event den 23 augusti hade jag gärna sprungit The Color Run. Ett fem-kilometers-lopp med fokus på glädje och en massa färg. Kolla in bilderna, verkar riktigt skoj och passar alla nivåer av löpare – så länge man är beredd att få en massa färg på sig.

Tummen upp för lopp med roliga inslag!

Just nu testar jag Nike+ Fuelband, ett hälsoarmband som mäter min dagliga aktivitet och ger mig grönt ljus om jag når upp till dagens mål som jag själv har bestämt. Tidigare har jag testat UP Jawbone och det ska bli kul att jämföra banden med varandra. Nike+ Fuelband har precis släppts i Sverige efter att bara ha varit tillgänglig utomlands och kostar 1000 kr.

Jag tycker att hälsoarmband kan vara en bra morot för de som behöver bli påminda om att röra på sig mer samt de som vill komma igång med träningen. Jag tycker inte att banden är bra om man har ett osunt förhållande till träning, har en ätstörning och redan idag tränar mer än vad som är bra.

Jag återkommer med min utvärdering av testet om någon vecka, satte på mig bandet först idag – tills dess, använder du hälsoarmband? Kommentera gärna och berätta vad du tycker är ris och ros med det.

Dagens lunch. Jag blev bjuden på lyxig sushi på Råkultur under ett lunchmöte idag. Det är underbart att sitta utomhus och äta även om vindarna börjar bli något kallare än för ett par veckor sedan. Det är fortfarande fritt fram att njuta av sommarkänslan även om jobb och skola drar uppmärksamheten till sig.

Förutom att sushi är väldigt gott älskar jag när det presenteras vackert. Våra tallrikar idag var riktiga konstverk. Eftersom vi äter lika mycket med ögonen som med munnen blir det en extra upplevelse då. Det enda jag saknar med sushi är doften, mat som doftar gott förhöjer smaken, och kall sushi doftar inte särskilt mycket. Men man kan inte få allt.