Inlägg från februari 2013

Här tränar jag med Charles när han endast var 5 månader. Ingen OS-form, men stark och glad är jag.

Trots att jag inte känner personen i fråga kan jag glädjas enormt åt en annan person som väntar barn. Nu hade jag turen att bli gravid lätt, men jag vet att det inte är så för alla, och varje bebis är ett mirakel. Eftersom jag har ett stort sportintresse känns det extra roligt att flera svenska stjärnor väntar barn. Många gravida blir dessutom extra bra på sin sport när de har kommit tillbaka efter förlossningen och tränat upp sig igen. Se bara på Isabellah Andersson som vann Stockholm maraton några månader efter sin förlossning.

Sanna Kallur har lyckats tajma sin rehabilitering med sin graviditet (något hon även avslöjade i Nyhetsmorgon i söndags att det inte var en slump) – och jag tror att hon kommer vara taggad och stark 2016 när det vankas OS. En annan sportstjärna som är gravid är brottaren Ida-Theres Nerell. Dessutom ska Fredrik Ljungberg bli pappa i mars.

Idag kom även nyheten att Therese Alshammar väntar barn i juni. Inget VM för henne i sommar, däremot kommer hon säkert ösa på för fullt därefter och satsa på fler medaljer längre fram.

Charles på väg till förskolan idag klädd i Isbjörn of Sweden.

Idag känns det som att mitt roddande som tvåbarnsmor börjar på riktigt. Och om jag ska vara ärlig känner jag mig stressad över det, men det går förhoppningsvis bra. Idag var det nämligen första dagen som jag både lämnade och hämtade Charles på förskolan. En månad efter förlossningen fick han gå sina vanliga tider vilket innebar att Glenn hann lämna honom innan jobbet. Men nu är det 9-15 som gäller. Två ytterligare timmar för mig att försöka underhålla Charles samtidigt som Tilde ska vara nöjd och glad.

När det blir trevligare väder ute får det bli lekparkshäng på eftermiddagen, och sover Tilde kan vi spela fotboll på gården som Charles älskar. Just nu blir det istället mycket lek med bilar, klossbyggande och bokläsande. Dessutom funkar det rätt bra att träna lite lätt när han är hemma. Står jag i plankan försöker han krypa under mig och idag när jag gjorde armhävningar fick jag ”prutta/pussa” honom i nacken i varje repetition, precis som när jag tränade när Charles var liten. Bra att kunna träna samtidigt som Charles leker och skrattar med mig.

Dags att blicka in i framtiden …

De senaste åren har jag varje nyårsafton skrivit ett brev till mig själv. Ett brev som jag klistrar igen och sedan får läsa året efter. I brevet skriver jag om allt fantastiskt som jag ”har upplevt” under året som kommer. Jag skriver alltså som om det redan har hänt trots att året inte ens har startat. Tror jag fick det från boken Att välja glädje?

Genom att tänka på vad jag vill ska ske ställer jag mentalt in mig på detta och tar mer eller mindre medvetna steg för att det faktiskt ska ske. I år har jag inte hunnit med att fundera på vad jag vill ska hända och jag har inte skrivit något brev, men jag känner att det är dags för det. Jag har haft så mycket i januari med två barn, boksläpp och jobb att jag inte riktigt har hunnit andas och fundera åt vilket håll jag vill gå, och strax innan nyår var jag stressad över förlossningen som aldrig kom igång att jag inte var sugen på att drömma framåt. Men under denna veckas promenader ska jag fundera och sedan skriva ner mitt brev.

Jag har märkt att det bästa är att vara realistisk, även om det såklart är fritt fram att drömma stort och brett. Men jag svävar lätt ut och vill att tusen saker ska ske. Har jag istället några få, för mig, viktiga målsättningar ökar chansen att de inträffar.

År 2012 hade jag tre stora förhoppningar. Två av dem blev verklighet, även om det skedde strax efter årets slut. Jag ville bli mamma igen och jag ville ge ut min bok. Den tredje önskan tar jag med mig in i 2013. Vad det är väljer jag att hålla för mig själv, men jag har en stark tilltro att det kommer bli verklighet – förr eller senare, för det är dit jag strävar.

Dagens tips till er blir – fundera på vad du vill ska ske i ditt liv på ett personligt plan, inom jobbet och inom träning och jobba för att nå dit. Om du sedan skriver brev, gör en vision board eller bara håller målen i ditt huvud är upp till dig.

När jag skrev min bok och valde att berätta öppet om mig själv och min resa kände jag att det skulle vara värt det om så enbart en enda tjej eller kille kunde må lite bättre efter att ha läst det jag hade skrivit. Idag fick jag ett mejl från en av er läsare som berörde mig och med hennes tillåtelse får jag publicera mejlet här:

”Grattis till senaste tillskottet och boken! Helt fantastiskt att se alla bilderna. Hoppas ni mår bra allihopa och njuter för fulla muggar (vilket jag vet att ni gör).

Har precis läst igenom Viktig. Har följt dig i flera år men inte tillräckligt många för att veta vad du gått igenom. Var själv sjuk i anorexia/ortorexi och var som sjukast sommaren 2009. Sjukdomen gick över till bulimi och i april 2011 så blev jag friskförklarad. Jag kände mig inte helt frisk. Jag lyckades intala min behandlare att jag var det men hjärnspöken fanns kvar.

Förra vintern började jag med LCHF. Mådde bättre ett tag. Tog sedan paus från dieten och fick återfall. I april blev jag riktigt dålig pga olika omständigheter i familjen. Jag ville inte riktigt leva längre. Fram mot sommaren började jag testa paleo. Trivdes riktigt bra med det. Men det var ändå hjärnspöken som dök upp när dieten var så strikt. Fick återfall emellanåt.

Märker att när det blir stressigt är chansen större för återfall. Kommer det upp en dålig nyhet under en stressig period så är återfall nästan givet.

Nu när jag läst din bok så har jag vågat släppa tyglarna. Jag har skitit i allt vad diet heter och tränar inte när jag känner att kroppen egentligen måste vila. Jag är så mycket gladare när det är mindre ”måste” och mera ”leva”. Tack för det, Terese. Jag har inte riktigt vetat vilket håll jag ska gå nu när det varit jobbigt en period men du har helt klart pekat mig åt rätt håll. Dieter är inget för mig.

Jag äter nyttigt och har nog ätit för nyttig ett bra tag. Har känt att det varit ett säkert kort. Igår åt jag glass med chokladsås, maränger och lite grädde. Inte ätit glass sedan i somras. Som jag njöt. Det var leende och lycka och det kändes så rätt. En liten skål och jag var nöjd. Ingen ångest bara lycka. Tror du gett mig det sista verktyget för att bli helt frisk. Det som ingen annan kunnat ge. Att våga äta allt och inte hjärntvättas av dieter.

Nu äter jag helt utan ångest, tränar och lyssnar på kroppen och dieterna har flugit ut genom fönstret. Tror det var den sista delen av sjukdomen som flög ut där. Sista biten av kontroll som den hade kvar. Argh.. Börjar nästan gråta. Hoppas du inser vad du åstadkommit. Jag behövde bara en sista pusselbit i mitt tillfrisknande och du har gett den till mig. Är dig evigt tacksam, Terese, och där kom tårarna. Du är och kommer alltid vara min största förebild. Så otroligt stark och underbar. Tack igen för denna underbara bok. Den kommer ligga mig varmt om hjärtat!

Önskar dig all lycka och tack igen för din spark i baken. Jag behövde den! Ha en underbar dag och vi ses på bloggen.”

Jag har tappat räkningen på hur många träningskonvent med Nike som jag har varit med på. När jag började jobba som instruktör som 16-åring började jag gå på flera konvent varje år. Flest år har jag varit där i form av deltagande instruktör för att hitta inspiration till mina egna gruppträningsklasser – från början aerobics, sedan spinning. Tre år har jag själv instruerat spinningklass på Nikes konvent (numera the Nike Blast) och detta år var jag där i form av bloggare/press och som nybliven mamma fick jag enbart göra det som passade mig.

Jag såg några häftiga dansshower, minglade med underbara människor, inspirerades av att se på andra som tränade, fick möjlighet att vara med på en härlig cykelklass och lyssna på flera pålästa föreläsare inom olika områden. Roligast var Linda Therez Gerstenmayer som pratade kroppsspråk, intressantast var Jaqueline Kothbauer vars bok jag läste i somras och personen som jag blev nyfiken på och vill veta mer om var Kristin Kaspersen som pratade om att vara stark inifrån och ut.

Det var ett häftigt och påkostat event precis som vanligt, men jag fick inte den maxade konventkänslan som jag brukar få. Troligen för att jag inte kunde vara med på så många träningspass, och det är när jag får uppleva något både fysiskt och mentalt som jag kan ta in mest intryck. Men, det väntas fler events i vår – främst Fazer Blogger Boot Camp där vi arrangörer ska göra vårt bästa för att våra 130 deltagare får en galet rolig och inspirerande dag. Och jag ser fram emot nästa års Nike Blast. Då tänker jag delta med både kropp och själ.

Min brors flickvän är från Kina och igår när de bjöd min familj på middag blev det en massa goda kinesiska rätter. Älskar när det finns en buffé av rätter att äta av där man får många olika smaker i munnen. Vi fick njuta av en kycklingrätt, nudlar, stark sås, stekt tofu, stekt svamp och lotusrot, aubergine. Fantastiskt gott – och mycket godare än maten jag har ätit på kinarestauranger (och nästan godare än maten jag åt när jag var i Shanghai för några år sedan).

Efter maten överraskade min bror med att ha lagat en god äpplepaj, första gången jag har ätit något som han har bakat. Det gjorde han aldrig när vi växte upp, kul att upptäcka nya positiva sidor hos personer i ens närhet.

Igår morse bjöds det på modevisning under pressfrukosten på the Nike Blast. Nike visade upp sin vår/sommar-kollektion på bästa sätt med grymma dansare. Förutom snygga kläder var det ett par skor som stack ut lite extra, nämligen Nikes nyhet Studio Wrap. Det är en sko som ska ge känsla av att vara barfota men ge bättre stöd och hygien när du går på pilates- och yogapass. Vi fick testa skon under ett kortare yogapass, och jag fick mycket bättre stöd på mattan än vad jag annars får. Själv tycker jag skon är så fin att jag önskar det fanns andra tillfällen att använda den än under yogapass som jag sällan går på. Det ingår en något stabilare ytterdel till skon, med den på kanske det funkar att ha skorna på sig hemma eller vid styrketräning där du vill få bra kontakt med underlaget. Jag får testa helt enkelt …

Nu ska jag åka iväg till Globen för ytterligare några timmars härlig inspiration!

Vilken fantastisk dag jag har haft. Först en inspirerande halvdag på the Nike Blast och därefter mys och lek med familjen samt besök av en kompis. Och dagen är inte slut än – snart blir det pizza och Melodifestivalen.

Jag har knäppt en massa bilder och har mycket jag vill förmedla till er, jag återkommer till det under veckan som kommer. Just nu väljer jag att berömma Andreas Wester och Nils Torrings cykelklass It takes two to tango, en klass där vi dansade oss fram genom terrängen och jobbade ihop med partnern på cykeln bredvid. Svängig musik och fantastiska instruktörer – det kan inte bli fel. Dessutom överraskade de med att även ha hjälp av två kollegor uppe på scen, flugor runt halsen samt hängslen.

Jag är glad att jag valde att vara med på cykelklassen, även om jag inte tog i så hårt som jag egentligen ville och jag endast stod upp kortare intervaller. Känslan i kroppen under och efter passet var fantastisk. Och även nu när jag sitter i soffan och skriver detta på kvällskvisten känner jag energi och lycka i kroppen!

Tidig lördagsmorgon och jag äter frukost, ammar och väntar på min taxi. Om en stund bär det av till Globen och the Nike Blast, pressträff och följt av en massa inspiration. Önskar så att jag hade kunnat vara där hela helgen, men en halvdag blir det i alla fall idag. Tänkte hinna med detta:

09:30- 10:15 – HALL 6 (Lecture) – The Happiness Revolution
10:30- 11:15 – HALL 6 (Lecture) – Mediababe – Build a successful personal brand
11:45- 12:30 – HALL 5 (Spinning) – It takes two to TANGO

Jag har med min cykelskorna. Kan inte riktigt låta bli när det är mina två favoriter Nils Torring och Andreas Wester som sitter på scen. Jag kan ju i alla fall vara med och trampa lugnt bara för att få uppleva en del av den fantastiska konventkänslan som jag är övertygad kommer infinna sig där taket nästan lyfter av all energi i salen.

I helgen är det the Nike Blast och jag ska vara borta från min lilla bebis några timmar. Nu ska jag inte träna så mycket, men något lugnt vill jag vara med på. I mitt liv som tränande nybliven mamma är det två saker som jag är glad över att ha i min ägo. Dels sportbehåar anpassade för amning och dels en bröstpump för att Glenn också ska kunna ge Tilde mat när jag inte är hemma – och för att jag inte ska få ont i brösten när det går för lång tid mellan amningarna.

Redan när Charles var liten pumpade jag ut till honom, men nu har jag fått en ny pump från Philips att testa, och eftersom jag gillar den är jag glad över att kunna tävla ut en likadan (oanvänd såklart) till någon av er.

För att tävla:
– berätta i kommentarsfältet till detta inlägg vad du helst tränade när du var gravid.
– senast 8 feb kl 12:00 behöver jag ditt svar, då utser jag en vinnare.