Efter en god natts sömn vaknar jag till strålande sol och klarblå himmel. Varför kan inte starten gå nu? Efter lunch ser det väldigt mörkt ut över Stockholm. Nåväl, börjar det regna när vi väl är igång är det ändå okej. Lite jobbigare att stå på startlinjen och vara kall och blöt. När jag väl börjat att springa är det bara att fortsätta tills jag kommer i mål. Hoppas att uppleva ståpälsen på armarna och glädjetårarna i ögonen när jag närmar mig Stadion, jag kan fortfarande minnas den magiska känslan när jag kom i mål 2009. Det är fortfarande min starkaste idrottsupplevelse. Och den känslan är anledningen till att jag ställer mig på startlinjen idag.

Charles är lite avundsjuk på att mamma och pappa får springa löpartävling idag. Han är snäppet för ung för att vara med i Minimaran, nästa år kan han däremot ställa sig på startlinjen. Däremot har jag lovat honom att vi ska ordna en egen löpartävling här hemma om några dagar, han vill gärna vinna den fina pokalen som Castus budade hem till oss, Castus fruktstänger delas ut under Minimaran, så alla barn som springer får god och nyttig energi.

Nu är frukosten uppäten, alla löparkläder framplockade även om jag fortfarande är lite osäker på vilken jacka jag ska välja – en mer regntålig men inte lika skön att springa i eller en smidigare och hyfsat regnsäker? Midjeväskan från Salomon har jag i alla fall fyllt med snabb energi i form av godis och gel. Lite ResorbSport på det, skoskavsplåster från Compeed, en bandana ifall det blir kallt och en laddad mobil med nyskapad Spotifylista.

Det kommer en teambild på mig och Glenn innan vi startar, nu ska jag bocka av nästa viktiga punkt på min lista, nämligen måla naglarna!