Söndagen började lugnt och stilla. Jag vaknade av att dagen ljusnade ute, drog på mig min morgonrock och gled ner till köket. Där laddade jag Moccamastern med väldoftande kaffe, tände ljus i fönstret och på köksön samt satte på skön bakgrundsmusik. En efter en vaknade familjen och kom ner. Vi kokade ägg och åt rostade mackor och bara myste. Efter en stund kom mina föräldrar förbi. De har varit guld och passat barnen mycket denna vecka så att vi har kunnat fixa i huset, och de var såklart nyfikna på allt vi hunnit göra sedan de var och hälsade på för några dagar sedan.

Glad efter 10 km löpning, sedan sprang jag 6 km till.

Efter denna härliga start kände jag pirren och peppen inför långpass. Solen strålade men jag klädde mig varmt då termometern visade flera minus. Och vilken fantastisk löpning! Jag sprang på gå/cykelvägar runt om i Västerort och bara njöt. Kroppen kändes stark. Jag kände mig lycklig över livet. Jag kände peppen inför 2018.

Nu ser jag fram emot resten av dagen. Barnen och maken var ute på promenad när jag sprang och har köpt hem kardemummabullar. Mums! Nu har maken åkt iväg för att döma innebandy, jag har lovat barnen att bygga lego med dem och så ska jag laga matpajer att frysa in. Bara ta det lugnt och ge barnen mycket uppmärksamhet och kärlek. Det har blivit mycket flyttfokus senaste tiden, så de vill ha lektid med mig – och jag med dem såklart, men har svårt att sitta ner när jag vet att det finns lådor att plocka upp … Men idag känner jag för första gången sedan vi flyttade in för en dryg vecka sedan att jag börjar kunna koppla av utan att bara se saker som väntar att bli fixade. Vi jobbade dessutom på riktigt ordentligt igår så visst är vi värda en lugn, snäll söndag.

Långpass i vintrig värld.