Bild lånad från Tjurruset.

En av presenterna i lördags innehöll en anmälan till Tjurruset 2009 för mig och Glenn. Tjurruset är så mycket icke-jag som det bara går. Det är skitigt. Det är lerigt. Och det är blött! Kolla in videon två-tredjedelar in så ser ni vad jag menar. Kan knappast säga att jag ser fram emot loppet (sorry superkvintetten!).

Jag vet att jag är lite för försiktig av mig ibland. Jag cyklar mest på en stillastående cykel och jag går på hala vägar som en gammal tant. Men det fanns en tanke bakom presenten. Det finns de som vill att jag ska tänja lite mer på mina gränser.

En anledning till att jag är feg tror jag är min rädsla för att skada mig. I mitt jobb kan jag inte vara skadad. Då kan jag inte instruera.

När jag var yngre bröt jag tre ben i foten då jag svimmade och satte mig på min egna fot, så visst, det är inte bara på leriga stigar som skador kan uppkomma, men varför riskera något? Jag väljer att tänja på mina gränser när jag själv vill. När jag känner att jag kommer få en adrenalinkick av att göra det och känna mig starkare efteråt. Om det här är ett sådant lopp återstår att se.

Så, springa eller inte, det är frågan. Den 17 oktober smäller det i alla fall.