Efter att ha vabbat, vobbat och jobbat om vartannat hela veckan när barnen har varit sjuka var det väldigt skönt – både för dem och för mig – att de idag kunde gå till förskolan. Charles var extra peppad då de idag ska på utflykt till ett museum. Själv drog jag på mig löparkläderna det första jag gjorde när jag hade vaknat, och efter frukost med barnen (Glenn är iväg och dömer innebandy och sov borta i natt) och alla morgonrutiner drog jag ut på en löprunda på stadens gator i duggregnet när barnen var lämnade på förskolan.

Det var en riktigt tipptopptur. En sådan där löprunda när kroppen känns stark, det är roligt att springa och jag fylls av ny energi för varje steg. Då jag precis har kommit igång med löpningen efter några löpfria veckor runt jul springer jag fortfarande utan min GPS-klocka och utan att sätta tidspress på mig. Jag vill bara låta kroppen styra. Idag landade det på 45 minuter inklusive några fartökningar mot slutet för att ta i det sista då jag kände att det fanns kraft kvar. Lite nedjogg, dynamisk stretch och en dusch på det och jag är nu redo för dagen fylld av endorfiner och rosiga kinder efter regnet och den kalla luften. Börjar känna mig redo att ta tag i milen igen, kanske kan få till det i helgen om vägarna fortfarande är isfria. Springer helst inte när det är halt ute, och jag springer hellre ute än på löpband, därför blir löpningen väldigt anpassad efter underlaget på vintern för min del.