halsa

Mot maraton: Springa runt Stockholms vatten

av Terese Alvén i kategorin Löpning den

Det är tre månader till mitt maraton i London. I helgen blev det ett lugnt men längre löppass runt Stockholms vatten. Inte lika varmt som i Thailand för ett par veckor sedan, men enklare att andas och minst lika vackert. Älskar att springa i Stockholm!

Vackert att springa längst med Stockholms vatten.

Vackert att springa längst med Stockholms vatten.

Varje vecka är min ambition att få till ett intervallpass samt ett längre löppass, mycket mer löpning hinner jag inte då mitt träningsschema även innehåller tennis, styrka och cykelklasserna (som jag instruerar). Med längre löpning menar jag att jag springer över en timme och längre än en mil. Några gånger vill jag dock springa två timmar i sträck innan mitt mara, allt för att vara laddad och förberedd när jag står på startlinjen.

I helgen var jag själv med barnen då Glenn var iväg på innebandykurs, även om jag hade barnvakt ett par timmar på lördagen för att spela en timme dubbel i tennis med några vänner blev det många timmar när allt mitt fokus gick till barnen och allt vad det innebär med häng i lekparken, lek i barnens rum, lek i vardagsrummet … roligt men också utmanande.

När Glenn således kom hem i söndags efter lunch drog jag på mig löparkläderna, vinkade av familjen som skulle åka skridskor och gav mig ut på en löprunda. Kroppen var superpigg och det var underbart att få färdas på egna ben genom Kungsholmen, över Västerbron, springa längst med Söder Mälarstrand följt av Norr Mälarstrand och till slut återvända till familjen som nu tröttnat på skridskor och lekte i Vasaparken.

Mysigt att mötas av en high five av Tilde och en son som var väldigt kramig och ville springa hem med mig. Så sista sträckan hem blev jogg tillsammans med sonen. Totalt var jag ute i 1,5 timme. Underbart pass!

Min springutsikt.

Min springutsikt.


Annika

Jag står precis i valet och kvalet om jag ska orka satsa på mitt andra Marathon i sommar. Det tar ju ändå lite tid med dessa långpass som ska till. Voi voi. Tänka tänka.

sparkibaken

Eller hur – tiden är det svåra. Men om man sätter ambitionen i förhållande till den tid man kan och vill lägga ner tycker jag det funkar. Men det ska kännas inspirerande inte stressande. Och bara att du har sprungit maran en gång gör att du vet vad som krävs oh det kommer gå lättare, även om inte de allra längsta passen hinns med. Gör så gott du kan – det gör jag :-)

Annika

Första gången var målet målet så att säga. Kom in på 4,50 vilket är 2 min sämre än min mor som var lika gammal som jag när hon sprang, dvs 40 år. MÅSTE slå den tiden, hahaha..
Jag gör som jag gjorde sist tror jag. Jag tränar på i det tysta och känner jag mig startklar senare i maj så ställer jag upp.

Tack för pepp sparkibaken!!

Kommentering är avstängd.