I Intersports tält innan löpningen i lördags. 

Jag har funderat mycket på löpning sedan i lördags. Det är intressant att jämföra hur upplevelse och resultat under och efter ett lopp kan vara så olika. Något jag har registrerat är att det inte är tiden i sig som avgör om jag tycker löpningen gick bra. Det är inte heller enbart känslan under loppet, om jag upplever mig stark och snabb. Det är en kombination där både upplevelse och resultat spelar en gemensam roll.

På Midnattsloppet gick löpningen smidigt, jag tryckte på och jag tyckte tempot var högt och jag trodde under loppets gång att jag skulle göra personbästa. När jag kom i mål stannade klockan några sekunder ifrån PB, på fel sida, och det blev en krock i mitt system då jag trodde jag sprang snabbare än resultatet visade. Därför var jag besviken efter målgång trots att löpningen var bra och jag sprang mitt snabbaste lopp i år.

I lördags på Tjejmilen var varje steg tungt och jag upplevde att jag slet för att ta mig framåt. Jag tyckte löpningen gick otroligt långsamt och allt eftersom kilometerna tickade förbi släppte jag fokus på att få en bra tid, ville bara komma i mål. Klockan stannade en dryg minut långsammare än under Midnattsloppet. Men min känsla var snarare att det var 5-6 minuter långsammare. Denna gång blev jag positivt överraskad av resultatet, och blev glad att jag fick en hyfsad tid, men jag var inte nöjd över hur det kändes längst banan.

Vad vill jag nu få ut av detta? Jo. Dagsformen är väldigt avgörande. Jag var inte i sämre form generellt sätt på Tjejmilen än på Midnattsloppet. Däremot hade jag inte fått optimalt med sömn och vätska och jag hade stressat mycket dagarna innan. När jag instruerar mina cykelklasser pratar jag mycket om dagsform, att deltagarna ska känna hur de mår idag och göra det bästa därifrån. Ibland är det bra att påminna sig om det, att inte vara för hård mot sig själv och kanske reflektera över VARFÖR inte det resultat man eftersträvar kom just idag.

En annan viktig sak är att sätta realistiska mål som är peppande för just dig. Jag hade som mål att springa milen under 50 minuter i år trots att jag som snabbast sprungit på 52:02. Och visst vore det en kick att springa under 50, jag tror verkligen inte att det är en omöjlighet för mig. Men om jag ska vara helt ärlig så är inte tiden det viktigaste för mig. Jag vill även njuta av löpningen och ska jag klara av att springa snabbare och ändå njuta behöver jag mer variation i min löpträning, tuffare pass och mer styrketräning. Just nu lägger jag inte ner allt det som krävs för att komma dit. Har funderat om jag har satt mitt tidsmål för att jag tror att andra förväntar att jag ska klara det? Målsättningen har inte landat helt i min kropp och det tror jag är den största anledningen att jag inte har tagit mig dit. Jag har aldrig triggats av att ha koll på exakta kilometertider etcetera. Löpningen är så mycket mer för mig. Det är en paus från småbarnslivet, en stund i naturen och ett sätt för mig att bli av med stress, ha roligt och låta tankar och funderingar komma och gå i huvudet. Kanske ska jag låta det vara så.

På Midnattsloppet hade jag en härlig löparupplevelse men blev besviken på klockan. På Tjejmilen var det tvärtom. I alla fall var det mina första reaktioner efter loppen. Med lite perspektiv på det hela är jag ändå väldigt nöjd över båda loppen. Jag gjorde det bästa efter dagsformen, fick vara med på två löparfester och lärde mig nya saker om mig själv att ta med i min fortsatta träning. Jag kommer fortsätta sikta under 50 minuter, men det är inte det viktigaste för mig – och har jag bra känsla under ett lopp eller träningspass ska jag inte bli besviken om klockan inte visar det jag hoppas.

Mina tre tips till dig:
– lyssna på kroppen och hur dagsformen är och gör ditt bästa därifrån
– sätt mål som är inspirerande och realistiska för dig, gör det du vill och inte det du tror förväntas av dig
– går inte allt som du vill, reflektera över vad anledningen kan vara och var ändå nöjd över att du har lärt dig nya saker om dig själv och din träning så att du kan förändra eller tänka om och bli nöjdare nästa gång.