atstorningar

Julen kan skapa både glädje och ångest

av Terese Alvén i kategorin Ätstörningar, Böcker den

Det är idag 13 dagar kvar till julafton. Och jag har redan ätit – och njutit – av otaliga lussekatter, en del knäck och druckit julmust. Och jag ser fram emot en mysig jul med familj och en massa god mat! Men, det har inte alltid varit så här. När jag var som sjukast i min ätstörning för dryga tio år sedan var julen inte som vanligt. Julen var ett jobbigt avbrott i mina vardagsrutiner. Julbord, julgodis och lata dagar skapade mycket ångest inom mig. Inte en endaste dag på året kunde jag njuta av det jag egentligen ville äta och inse att ett julbord är en isolerad händelse, inte något man äter varje dag. Istället för att njuta av det jag tycker allra mest om på julbordet valde jag de fettsnålaste alternativen och jag åt endast lite. Jag fick mamma att laga lutfisk som jag åt, brysselkål, ett par räkor och lite ägg. På julaftonsmorgonen åt jag inte heller risgrynsgröt och bröd med julskinka på som resten av familjen. Jag åt min vanliga havregrynsgröt. Inte för att jag tyckte det var godare, utan för att jag inte kunde tillåta mig själv något annat.

Idag är jag så otroligt tacksam att jag har besegrat min sjukdom och är en hälsosam person som äter det jag vill – både nyttigt och onyttigt. Jag får inte ångest över mitt matintag och jag räknar aldrig kalorier eller låter en måltid styra över mina känslor.

Tyvärr vet jag att det är många som idag lever i den verklighet som jag levde i när jag var sjuk. Det är många som har problem med mat och låter mat och träning styra ens liv. Något jag önskar är att dessa personer vågar erkänna för sig själva att de behöver hjälp och att de börjar arbeta mot att bli friska. Det är inte värt att vara sjuk. Ett par kilo mindre på vågen gör dig inte lyckligare. Snarare tvärtom när kroppen hamnar i obalans.

Om en dryg månad kommer min bok Viktig – från matmissbrukare till träningsförebild ut i bokhandeln. I den berättar jag mer om alla mina känslor under tiden jag var sjuk och under vägen tillbaka till livet igen. Jag hoppas verkligen att min historia kommer inspirera andra att det går att bli frisk.