Gruppträning var det som fick mig att börja älska sport. Innan jag hittade aerobics och dansklasser avskydde jag att träna. Men gruppträningen och mitt instruerande har hjälpt mig utvecklas genom livet. Kan jag kan du!
Redan som 16-åring när jag började arbeta som instruktör, då i aerobics och step up, älskade jag känslan av att få leda, peppa och inspirera ett gäng deltagare att förbättra sin hälsa och uppleva rörelseglädje.
Mitt instruerande hjälpte mig att bli modigare, att våga stå framför klassen i skolan och hålla föredrag, och faktiskt tycka att det var roligt. Instruerandet hjälpte mig även att våga bjuda på mig själv, som ung vågade jag inte riktigt ta för mig och hade svårt att visa känslor utåt. Men instruerandet har utvecklat mig som person. Instruerandet och min kärlek till gruppträning ledde också till att jag började uppskatta andra sporter och från att ha varit den som blev vald sist på gympan gick jag till slut ut gymnasiet med MVG i ämnet.
Efter nästan 20 år som instruktör lägger jag inte märke till samma utvecklingskurva som jag hade de första åren, av naturliga skäl, men jag älskar fortfarande att få möta en grupp och leda dem genom en härlig timme.
Idag startade jag min tisdag, som varje tisdag, på SATS Zenit där jag instruerade min cykelklass. Så härligt att fortfarande få känna den glädje som jag gjorde när jag var 16 år och jag är otroligt tacksam över att jag hittade träningen tidigt och att det blev en naturlig del av mitt liv, både i vardagen och som jobb.
En dröm sedan starten av min karriär var att instruera på Sveriges största konvent dit alla instruktörer och träningsentusiaster gick. På filmen nedan ser ni ett av de tillfällen (har fått äran många gånger – så glad för det!) när jag instruerade på The Nike Blast.
Vad vill jag säga med det här – jo, tro på din dröm och våga ta dig dit. Och funderar du på att jobba med träning – gör det!