Peppen är total, jag ser verkligen fram emot att springa Stockholm marathon 2015 imorgon. Och även om jag är orolig för vädret hoppas jag inte att det kommer stoppa mig. Tillsammans är vi starka, eller hur. Jag och Glenn tillsammans, vi två och resten av de runt tjugotusen löparna, alla löpare och alla åskådare.

Glenn har varit och hämtat ut våra nummerlappar och nu är det mindre än 24 h kvar. Bäst att jag går och handlar hem mat och snacks till imorgon, laddar min spotify-lista med ytterligare några peppande låtar samt visualiserar mig på mållinjen. Igår satt jag och ritade med Charles, och ni ser ju var mitt fokus var:

Här kommer Glenns dan före dan rapport:

”Nu har jag varit och hämtat ut våra nummerlappar så det är nära nu. Känner att jag börjar bli lite nervös, lite som jag blir när det närmar sig någon stormatch som jag ska döma. Man känner att man blir lite mer lättirriterad och har svårt att fokusera på något annat än det som komma skall.

Vädret kommer tydligen inte visa sig från sin bästa sida imorgon och det känns ju så där. Har dock bestämt mig för att jag ska ställa mig på startlinjen och sedan får vi se vad som händer.

Jag och Tess har även bestämt att vi ska börja springa tillsammans och vi ska försöka ta det i 5 km perioder. Om någon av oss (läs Tess) tycker att det går för långsamt så stämmer man av det var femte kilometer och då kan den andra (än en gång läs Tess) springa före. Håll tummarna för oss och glöm inte heja om ni ser oss, det kommer vi behöva!”