Idag har Tilde funnits i våra liv i två veckor. Tiden går overkligt fort. Jag är tacksam att Tilde har sovit hyfsat långa perioder på nätterna så att jag i alla fall får sova ett par tre timmar mellan amningarna. I natt däremot bestämde hon sig för att vakna till var och varannan timme. Sömn är otroligt viktigt för att må bra och för att kroppen ska hinna återhämta och bygga upp sig under natten, men som småbarnsförälder lär man sig att det är en lyx att få sova. Du styr inte själv när eller hur mycket du får sova. En natts sömn där jag bara får sova och vakna av mig själv står just nu överst på min önskelista för att komma tillbaka med full kraft, men det får vänta ett bra tag till.

Som tur är får jag en massa kraft av att titta på mina barn – och snart även av träning. Jag vet att den här första bebistiden som är den jobbigaste är väldigt kort. Snart kommer jag kunna dela mer av ansvaret med Glenn och vi kommer få rutiner som fungerar i våra liv.

Jag behöver träning, mat och vila för att må som bäst. Just nu är det enbart matbiten som fungerar. Även om jag oftast somnar till en stund på dagen räcker det inte för att ta bort tröttheten som alltid finns där i bakgrunden.

Underbara foton tagna av Jane Haglund – kolla in fler bilder av henne här.