Nu har vi invigt påskhelgen med fotboll på gården. Jag blir alldeles lycklig av att se Charles springa efter bollen, se glädjen i hans ögon och höra hans skratt. Bollar (och bilar) är det bästa han vet. Om ett par år kan jag och Tilde vara med i matchen, nu däremot somnade hon i BabyBjörnen i min famn samtidigt som vi hejade på storebror och pappa.