Jag läser i Dagens Nyheters nätupplaga om Rädda Barnens undersökning där 25 000 barn och ungdomar i Sverige har svarat på frågor om sin situation i hemmet och i skolan. Hela 17 procent av tjejerna som svarat uppger att de har haft en ätstörning (!). Detta är betydligt högre än siffran på 1-2 procent av befolkningen som uppskattas ha en ätstörning.
Men även om det i detta fall är ett barn eller en ungdom som själv har fått uppskatta om hon eller han har en ätstörning (och inte kanske har fått en diagnos av läkare) så tycker jag inte att siffran är mindre allvarlig för det. Uppfattar någon att man har en ätstörning så har den person ett rubbat förhållande till mat, kropp och kanske träning som kan skapa ångest och oro.
Skärmbild Dagens Nyheter.
Mår du dåligt och har svårt med ett normalt förhållande till mat som inte skapar ångest eller andra negativa tankar – se till att prata med någon du litar på. Det kan vara en vän, en släkting, en sjuksyster eller läkare eller varför inte kontakta riksföreningen för ätstörningar Frisk & Fri. Även anhöriga som är oroliga över någon de bryr sig om kan behöva stöttning och få prata av sig med någon annan. Det är dumt att bära på detta inombords. En ätstörning är inget att skämmas för, det är inget skamligt, våga erkänn att du är sjuk och behöver hjälp. Jag har gått igenom många av de känslor som dyker upp hos någon med en ätstörning, och på grund av all respons som jag har fått på min bok Viktig – från matmissbrukare till träningsförebild vet jag att många känner igen sig i mina erfarenheter.
Det går att bli frisk. Men det är dumt att så många ska hinna bli sjuka, vi måste jobba för ett samhälle där den negativa trenden att fler mår dåligt bryts, vi behöver acceptera oss själva, lära oss älska oss själva och inse att vi duger som vi är. Vi behöver se bra förebilder runt omkring oss – där olika kroppar och olika utseenden är bra precis som de är. Sluta upp att bara använda en typ (eller två typer) av person (smal eller smal med muskler) på omslag, i modereportage och i reklam – våga använda mer vanliga människor. Det skulle jag tycka vore mycket mer inspirerande. Visst, det är en droppe i havet, men om synen på kroppar ändras i samhället och det finns mer än en ”idealkropp” försvinner lite av den pressen som råder på oss tjejer och kvinnor i samhället idag.