atstorningar

Ångest över julen? Kom i form inför beach 2018

av Terese Alvén i kategorin Ätstörningar den

Det fanns en tid när jag inte kunde njuta av detta, då var en promenad eller löprunda bara ett sätt att bränna kalorier.

Det fanns en tid när jag inte kunde njuta av detta, då var en promenad eller löprunda bara ett sätt att bränna kalorier.

Varje jul påminns jag om hur jobbigt det var när jag inte kunde njuta av julen. När högtiden mest innebar ångest för mig. En skräck för all mat jag skulle äta, allt julgodis som skulle locka och hur tjock jag skulle bli på bara några dagar. Jag förstod inte hur alla runt omkring mig kunde äta utan att reflektera över hur mycket kalorier allt innehöll. Och nu i mellandagarna är det dags att komma i form inför beach 2018.

Nu är det länge sedan som jag genomled julen. När ätstörningen hade mig fast i sitt grepp. När julen var en jobbig tid där mina hårt inarbetade rutiner fick en utmaning när helgen pågick i flera dagar.

Jag älskar julen

Numera älskar jag julen. Jag maxar hela december då jag mår bra av allt pyssel, att baka med barnen, att fundera ut vilka julklappar som ska shoppas samt handla dem, att få extra mycket tid med vänner över en fika eller sitta ner under en lång middag, spela spel och busa runt med barnen. Jag älskar att se mina barns förväntan inför julafton, att se deras fascination när tomten kommer och knackar på, när julklapparna lockar under granen och när det sedan leks i timmar med nya leksaker och sportutrustning. Och jag älskar julmaten, särskilt den som min mamma gör, och jag älskar lugnet runt jul samt de sköna träningspass jag fått till mitt i allt mys. För precis som övriga året mår jag som allra bäst om jag får en kombination av lugn och aktivitet. Jag är lite för rastlös för att vara stilla för länge.

Varför jag tränar

Men anledningen till varför jag tränar är annorlunda mot när jag var sjuk. Då var det ångesten som drev mig och jag tränade för att dämpa kriget som pågick inne i min kropp. Träningen var ett straff. Det var långt ifrån rörelseglädje. Det handlade bara om att bränna bort det jag hade ätit. Numera handlar min träning om så mycket annat. Om upplevelser. Om att få känna njutningen av att min kropp jobbar. Att den är stark. Jag märker hur min hjärna skärps när jag har fått träna. Hur bra jag mår inifrån och ut och hur jag blir en bättre människa. Jag älskar att träna och jag är ytterst tacksam över att jag har hittat tillbaka till den glädjefyllda träningen efter min ätstörning. Att träningen har blivit något positivt i mitt liv, något jag gör för mig själv som belöning, inte straff.

Beach 2018

Vi är mitt i mellandagarna och redan börjar snacket om beach 2018 gå. För nu har vi myst en månad, nu är det dags att späka oss, sätta höga mål och lägga i en eller två extra växlar i träningen. Kanske sluta med godis, kanske hoppa på någon ny diet. Det handlar om att skapa den snyggaste kroppen till sommaren. Ni förstår nog redan vad jag tycker om detta?!

Med min bakgrund, och där en utlösande faktor i min ätstörning just var att jag började på en diet med förhoppning om att vara ”smal, snygg och vältränad” till sommaren, är jag inte så positivt inställd till dessa snabba förändringar. Jag kan förstå lusten att ”börja om” i januari. Jag älskar nystarter, att skriva listor och sätta mål. Och efter en månad där mycket handlar om mys kan det vara skönt med kontrast. Det kan vara lustfyllt att sätta mål med träningen och ta i hårdare. Eller att dra ner lite på fikastunderna eller välja mer näringstäta produkter än en bulle. Men gör det av rätt anledning, gör det av lust och en vilja att göra en positiv förändring. Påminn dig själv om varför du gör något och hur det får dig att må. Gör det aldrig för att löpsedlarna säger åt dig att ”du är dålig som har firat jul, nu är det dags att skärpa till sig”.  Även om tidningarna skriver om det i lite mer säljande löpsedlar så det handlar om att ge dig dåligt samvete. Och det ska du verkligen inte ha! Förhoppningsvis bär du med dig många fina minnen från denna jul och att du nu får kraft med dig in i 2018. Låt det bli ett år där du äter och tränar på ett sätt som du mår bra av. Och märker du att ditt förhållande till mat, träning samt din kropp inte är sunt och du mår dåligt. Se till att söka hjälp – för det finns hjälp att få och det är mycket roligare att kunna njuta av livet än att låta dagens kaloriintag styra.

Boktips!

Vill du läsa mer om min resa med ätstörning samt hur jag blev frisk vill jag tipsa om min bok Viktig – från matmissbrukare till träningsförebild. Och vill du ha konkreta tips, tankesätt och exempel på hur andra gör för att bli frisk? Läs min bok Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning.

Vi behöver alla äta. Vi behöver alla röra på oss. Se till att göra det på ett sätt som du mår bra av!


E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Anna

Hej Terese!

Först och främst måste jag säga att du är en stor inspiration för mig och jag delar verkligen din åsikt om rörelseglädje i vardagen, det är otroligt viktigt för kroppen och välmåendet för att vi ska fungera så bra som möjligt.

Dock har jag en fråga, och det är om det går att bli 100 % frisk från en ätstörning eller om vissa tankar alltid kommer att vara kvar? Jag har lidit av olika typer av ätstörningar i 8 år nu (är 26 år gammal), och jag befinner mig i nåt slags ”nästan frisk”-tillstånd. När jag äter hälsosamt och tränar och rör på mig regelbundet mår jag som allra bäst, för det ger mig så mycket energi, glädje, kreativitet och det gör mig helt enkelt till en bättre människa. Jag älskar att äta näringsrikt utan restriktioner för jag känner att det fyller min kropp med så mycket bättre energi än halvfabrikat och sötsaker som jag inte ens tycker är särskilt gott. Att äta frukt istället för godis tycker jag är både godare och ger mig mer mättnad och energi att orka med dagen. Med detta sagt utesluter jag inte godsaker och jag får inte ångest av att äta det heller, utan mest en känsla av att ”jaha, detta gav mig ju faktiskt varken njutning eller mättnad, jag hade föredragit en smörgås eller en frukt exempelvis”. Dock känner jag press från en vän och andra att jag typ ”ska” tycka att sötsaker och pizza är godare än frukt och husmanskost eller en sallad, så jag försöker ”tvinga” in sådana livsmedel i min kost för att jag försöker leva upp till det som anses friskt. Dock så är friskhet för mig att kunna äta det jag faktiskt vill ha, som får mig att må bra på flera plan i livet. Detta gör att mina tankar snurrar till det för mig i mitt huvud och jag vet inte om jag är sjuk eller frisk i de val jag gör. Vad tycker du? Det här med att du tränar så mycket och försöker vara så aktiv som möjligt i vardagen skulle ju kunna ses som ett fortsatt kontrollbehov från din tidigare ätstörning, men om du inte lägger någon tankekraft på det så är det ju helt friskt. Jag undrar helt enkelt bara om jag ser friskheten som något mycket mer avancerat än vad det faktiskt är? Lever du som innan du var sjuk, utan några tankar alls på vad träning och kost gör med och för kroppen? Jag menar, man lär sig ju så mycket om kost och hälsa när man går igenom en sådan här process, och jag är så mycket mer medveten om det idag än vad jag var innan min ätstörning. Som du märker har jag väldigt mycket tankar som snurrar i mitt huvud om detta ämne, och jag förstår om du inte hinner läsa allt. Det jag helt enkelt undrar är hur du ser på vad som är att vara frisk från en ätstörning och om man helt enkelt inte ens tänker på något sådant när man är frisk?

God jul och gott nytt år!

Terese Alvén

Hej Anna. Tack för ditt fina och ärliga inlägg. Först vill jag säga, ja jag vet att man kan bli hundra procent frisk. Även om tyvärr inte alla blir det så går det absolut. När jag läser hur dina tankar går tycker jag det låter som att du är frisk, men som du själv skriver kanske du gör det för komplicerat. Varför ska du bry dig vad andra tycker? Ät, träna och lev på ett sätt som du mår bra av. Och då menar jag bra på riktigt, inte att det är en ätstörning eller destruktiv tanke som styr.

Nej, jag lever inte som innan min ätstörning, men det var för att jag var så ung då, var bara en tonåring, och mitt förhållande till mat, träning och kroppen var inte sunt då även om jag inte var sjuk än. Jag har hittat det liv som jag vill leva och då bryr jag mig faktiskt inte om vad andra anser om det, jag vet i min kropp och själ att jag är frisk och mår bra av de val jag gör. Då är det tillräckligt bra.

God jul och gott nytt år!